Grottan

Redan innan José Saramago fick sitt nobelpris 1998 (slog jag just upp) var det många som ivrigt rekommenderade Baltasar och Bilmunda för mig. Jag tyckte den var lite tradig (kanske just därför). Nu, när jag fått tid, och alla deckare står mig upp i halsen, har jag läst en hel rad av hans senare böcker, och helt fallit för denne eftertänksamme och resonerande berättare. Jag har just avslutat Grottan, som är helt bedårande, vemodig och lite kuslig, men ändå hoppfull.
Saramago dog i år, men är mycket levande och närvarande i sitt berättande. I Året då Ricardo Reis dog besöker den där nyligen avlidne författaren  Fernando Pessoa den från Brasilien hemvände Ricardo på hans hotellrum. Pessoa förklarar att det tar nio månader efter döden innan man försvinner helt. En vacker symmetri. Men författare som Saramago lever mycket längre än så.