Dark Mountain

Tittade i går på Korrespondenterna. Inför klimatmötet i Mexico handlade det om klimatkrisen och klimatflyktingar, med reportage från Marocko och Kina. Torkan har redan fått förödande följder, uttorkade floder, ökenutbredning, övergivna jordbruk och flykt till framväxande kåkstäder. Klimatkrig nämndes (i samband med Marocko). Även fattiga bönder vet vad det är frågan om, och att det är den rika västvärlden som har förorsakat problemen. Så det är ju inte särskilt konstigt om dessa människor, som tvingas bort från sina gårdar till outhärdlig slum, eller medelklassfamiljer som får leva med vattenbrist i sina moderna stadshem, kommer att vända sin ilska mot väst. En grogrund för fundamentalism.

I slutet av programmet kom några unga amerikaner till tals. De representerade något som kallas  The Dark Mountain Project. De presenterades som sådana som insett det oundvikliga slutet på denna era, så jag kände mig lite befryndad. Jag googlade lite och hittade dem på nätet. Ett intressant och ganska vackert manifest. Läs själva!

Men givetvis fullständigt meningslöst, annat än som en distraktion, medan haven stiger och öknarna breder ut sig. Kanske är det gott nog.

Se också här.

Grottan

Redan innan José Saramago fick sitt nobelpris 1998 (slog jag just upp) var det många som ivrigt rekommenderade Baltasar och Bilmunda för mig. Jag tyckte den var lite tradig (kanske just därför). Nu, när jag fått tid, och alla deckare står mig upp i halsen, har jag läst en hel rad av hans senare böcker, och helt fallit för denne eftertänksamme och resonerande berättare. Jag har just avslutat Grottan, som är helt bedårande, vemodig och lite kuslig, men ändå hoppfull.
Saramago dog i år, men är mycket levande och närvarande i sitt berättande. I Året då Ricardo Reis dog besöker den där nyligen avlidne författaren  Fernando Pessoa den från Brasilien hemvände Ricardo på hans hotellrum. Pessoa förklarar att det tar nio månader efter döden innan man försvinner helt. En vacker symmetri. Men författare som Saramago lever mycket längre än så.

Början

Medan temperaturen ökar och havet stiger kan jag kanske minska mitt missmod genom att klä några tankar i ord. Inte bara dystropiska, hoppas jag, utan kanske också annat av det som upptar mitt tankeliv. Något om någon bra bok jag läser, eller något om de tankar jag fått vid läsning kring och funderingar över förfädrar och förmödrar. Alltså, ting av föga intresse för andra än mig själv.